För närvarande arbetar vi med att försöka påverka politikerna till att införa en generell sorgpeng. Samtal pågår med socialdepartementet i denna fråga. Vi har genomfört en enkät för att fastställa i vilken mån medlemmarna i de olika medlemsorganisationerna har fått vara sjukskrivna i samband med sorg.

2010-06-23

Yttrande från SAMS-SamArbete för Människor i Sorg

Betänkandet SOU 2010:31 Första hjälpen i psykisk hälsa

Sammanfattning

 Vi instämmer i förslaget som presenteras i betänkandet. Vi vill dock göra några kompletteringar.
Det behövs mer kunskap kring begreppet sorg och hur sorg påverkar hälsa och livskvalitet. Det behövs mer kunskap kring psykisk ohälsa bland vårdpersonal och de som arbetar i skolan. Den senare gruppen tillhör ju de som kan upptäcka tidiga signaler på psykisk ohälsa. Man bör arbeta för en attitydförändring kring begrepp som död och sorg så att dessa begrepp inte ska vara så tabubelagda som de är idag. Insatser för efterlevandestöd bör ses över och stärkas.

 Önskvärda kompletteringar

 Vår tanke är att första (1:a) hjälpen också måste omfatta kompetensutveckling och insatser för attitydförändringar kring riskfaktorn sorg och hur sorg påverkar hälsa och livskvalitet. Man bör öka kunskapen om den betydligt mer komplexa och långdragna process som sorg är. Vi skulle därför vilja se att sorg finns med som en definierad process som utbildnings-programmet omfattar. Sorg innebär ju bl.a. en nedsättning i den psykiska hälsan och kan leda till psykiska sjukdomstillstånd om processen av olika skäl störs.

 Det står att utbildningen omfattar ett avsnitt om kriser som en del av livscykeln. Att man under utbildningen går igenom krisens faser och hur man tar sig igenom en kris. Detta behöver kompletteras med utbildning i (komplicerad) sorg, i sorgens olika faser och hur man tar sig igenom sorg. Att ensidigt betrakta sorg och förlust av en nära anhörig/ett barn som en kris i livscykeln, ibland likvärdig med förlust av arbete eller en skilsmässa, och tro att krisens fyra faser går att applicera i detta sammanhang kan göra mer skada än nytta.

 Förlusten av en livskamrat sägs vara bland de händelser som frammanar mest ansträngning i en människas liv. Agneta Grimby (Sorg bland äldre, 2001 s.9)  Milberg (Att vara i dödens närhet,2009 s.63- 64) påtalar att i förlusttyngda situationer är existentiella dimensioner viktiga att framhålla. 

Bland de som förlorat sin make/maka finner de flesta studier att mellan 20 och 40% upplever symptom som i svårighetsgrad är jämförbara med MDD-kriterierna (Major Depressive Disorder) under den första månaden efter dödsfallet. En del studier finner att det gäller över hälften. Depressiva symptom som följer då föräldrar förlorar sitt barn eller då ungdomar förlorar föräldrar är ännu högre, starkare och långvarigare än dem som följer makars död.
Väntade dödsfall som inträffar efter sjukdom ger upphov till färre depressionsliknande symptom än plötsliga och traumatiska eller på annat sätt oväntade dödsfall. De är trots det mycket påfrestande för den drabbade.

Sorgsenhet betraktas ofta av tradition som människans naturliga reaktion vid närståendes bortgång. Många som drabbas av sorg väljer att avsluta sina liv för att det inte känns värt att fortsätta. Vår erfarenhet är att många människor “räddats” när de hittat anhörigföreningar, där man kunnat dela tankar och erfarenheter med varandra.
Av denna anledning bör man utveckla stödet till efterlevande familjer och anhöriga. De bör genom att erbjudas möjligheten att träffa andra i samma situation ges chansen att finna en ny mening i sin tillvaro.

Möjlighet till attitydförändring bör, samtidigt som man satsar på projektet “Hjärnkoll”, även riktas in på ett bredare anhörigstöd vid dödsfall generellt, eftersom många av de drabbade väljer lösningen självmord.
I samtalsgrupper för barn och ungdomar, där våra organisationer mött barn i olika åldrar, uttrycker många vid något tillfälle under tiden som grupperna pågått, en önskan om att få dö. En del uttryckte explicit möjligheten att ta livet av sig som en lösning på att få slut på smärtan och eländet. Hur många av dessa kommer att ta livet av sig? Det kan vi inte veta men våra samtalsgrupper och mötesplatser ger möjligheten att lufta sina tankar, att hitta andra som har upplevt samma sak och få nya vänner som förstår.

I våra vuxengrupper får vi ofta höra “Hade jag inte hittat föreningen och fått möjlighet att träffa andra som förstår, hade jag inte suttit här idag”. Genom anhörigföreningarna ges möjligheten att se att det går att överleva den ofattbara smärta, som en förlust av en nära anhörig kan innebära.

 Organisationerna inom SAMS har en unik och mycket värdefull kompetens inom området sorg och sorgstöd. Denna kompetens bör tas till vara i arbetet för en förbättrad folkhälsa i allmänhet och psykisk hälsa i synnerhet. Vi delar gärna med oss av våra erfarenheter i det fortsatta arbetet.

Kjell Westerlund

Ordförande i SAMS

0709-931243

SAMS består av

Riksförbundet för änkor och änkemän,

SPES Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevande Stöd,

Spädbarnsfonden,

VIMIL – Vi som mist någon mitt i livet

VSFB – Vi Som Förlorat Barn